Vi lever i ett land där äldre många gånger inte verkar ges det värde vi andra vuxna har. Den respekt de ska ha! Det inneboende och jämlika värde alla vuxna medborgare ska möta i ett modernt och demokratiskt och jämställt samhälle. Och tyvärr är det nästan som om den här gruppen själva förstärker den här attityden och kulturen. Att de äldre själva undergräver sin rätt till att vara här och nu, till sin livskraft, till att vara som VILKEN ANNAN VUXEN i samhället som helst - med allt vad det innebär.
Ett område där detta märks ganska tydligt är när det kommer till synen på deras privatekonomi. Efter en viss ålder, låt oss säga kring 70-plus, verkar dessa äldre känna att de ska börja stiga tillbaka (eller är de kanske tyngda av en tvingande förväntan?) och att samhället runt omkring alltmer tycker och lägger sig i vad de ska göra med sitt kapital och sina tillgångar. "Kloka tankar" från både barn och bank som att de borde spendera sitt intjänade kapital på resor, en ny bil eller andra saker innan det är för sent. Att de kanske kan skänka bort stora delar av sin förmögenhet till sina barn eller barnbarn som just nu är i en ålder och fas i livet där de behöver resurser. Eller "åtminstone" ska dessa äldre undvika allt med risk och aktier i sina investeringar eftersom de just är äldre. Jag ställer mig starkt frågande till alla dessa idéer och attityder! Vilket kommer från både bank och vanliga medmänniskor. Men var kommer dessa idéer ifrån?? Hur fick de fäste i vårt samhälle överhuvudtaget? Sådant här gör mig både besviken och arg! Vad är det egentligen för människosyn?
Jag kan förstå att man som äldre (egentligen alla som har tillgångar och kapital oavsett ålder!) bör ha skrivit ett testamente kring sitt ägande, sina tillgångar och sitt kapital eller förmögenhet. Detta om i fall att man plötsligt skulle vandra vidare eller drabbas av någon åldersrelaterad sjukdom, vilket så klart är en ökad risk med stigande ålder. Men en stor anledning till att skriva ett testamente är förmodligen för att många människor tyvärr är dåligt belästa och kunniga på att hantera sin privatekonomi, på att hantera pengar och tillgångar överhuvudtaget. Märk väl att det ofta är detta gäng, som är dåliga på att hantera sin egen privatekonomi, som ska tycka och lägga sig i vad de åldersrika bör göra med sitt kapital... Hur som helst, så får då någon i den grå massan plötsligt ärva ett relativt stort belopp och tillgångar som då kan skapa både stress, kaos och osämja (girighet) mellan de som nu ska dela på arvet. OM det nu inte finns ett tydligt testamente kring hur både tillgångar och kapital ska fördelas.
Men finns det ett välskrivet testamente för att stötta sina kära kring hanteringen av arvet tycker jag man tagit ett precis så stort ansvar kring sina tillgångar som någon rimligen kan förvänta sig; och visat på finansiellintelligens och god privatekonomisk insikt. Med detta som grund bör man sedan som äldre leva vidare sitt liv!!! Fri från normativa förväntningar och samhällets kloka råd. Leva vidare som vanligt! Så som man väl förhoppningsvis designat och velat leva sitt liv hela tiden!? Hur detta än må se ut, hur det än må vara.
Man kan säga mycket om USA, men där har de äldre en annan status. Där är de en kraft i samhället så länge de väljer och kan vara det. Se bara på deras politiker och företagsledare. Och just den biten i deras kultur tycker jag är både rätt och vacker. Även 65-åringar behöver någon äldre att kanske rådfråga eller se upp till och ha som förebild. Och är det någon grupp av människor på vårt jordklot som kan definiera uttrycket "beprövad erfarenhet" är det väl de mer åldersrika - på stora delar av livets spektrum. Inte nödvändigtvis på den senaste tekniken (kanske där också ibland) men framförallt i vardagens och samhällets prövningar, möten och händelser. De besitter (väldigt många men naturligtvis inte alla) vad Aristoteles benämnde som praktiskklokhet eller fronesis en slags mellanmänsklig vishet vilket är en otroligt viktig komponent i tidens hjul.
Kanske är tyckandet kring de äldres privatekonomi och kapitalförvaltning en klass fråga? Kanske är de äldre i Sverige respekterade bland övre medelklassen och i överklassen på ett sätt som de saknar i nedre medelklassen och arbetarklassen? Jag tror knappast den grå massan är på en framgångsrik person, finansman eller företagsledare med välmenande (?) råd om vad denna ska göra med sin förmögenhet. Han eller hon "förväntas" sannolikt av både arvingar och samhället kunna hantera den biten själv. Åtminstone är det vad jag vill tro.
Varje människa i Sverige bör sträva mot (minst) fyra saker - varav en sak är - en god finansiellintelligens och privatekonomi. Den här specifika delen är inget som någon ska tycka och tänka om eller lägga sig i bara för att man blivit äldre, om man inte ber om det. Lika lite som någon ska tycka något om deras kroppar. Till exempel är det ju aldrig ok att säga "borde inte du börja ge bort lite av din mat eftersom du ändå är så tjock och så pass till åren?". Ingen i samhället skulle säga så till någon. Ingen!! Och inte finns det någon sådan förväntning ute i vårt samhälle heller. OM vi inte bytar ut ordet "mat" mot "tillgångar" och "tjock" mot "rik". För då börjar den förväntningen - och i mina ögon våta filten - göra sig tråkigt påmind.
Så vad ska 70-plussare göra med sina investeringar på börsen? Exakt samma som en 20-plussare eller som jag säger till mina barn. Var långsiktiga, placera ditt kapital i bolag på Large Cap listan eller i stora välmående bolag runt om i världen med en stark VD, styrelse och bra vallgravar. Eller i indexfonder eller andra väl förvaltade fonder. Eller andra goda investeringar. Se till att få din ekonomi att växa och bli så god den bara kan bli. Varför? För att det är en del av din livskraft och identitet och ett nog så gott syfte till att finnas till som något annat. Att sedan av egen vilja kunna dela med dig till din familj, nära och kära eller till välgörande ändamål kan bli en fantastisk möjlighet och kan bidra till din livskraft - din vilja att existera och leva vidare. Men det här kan man ju göra långt innan man är 70 år, om man vill det.
Vi har alla bara idag. Vi kom från igår. Vi reser mot imorgon. Det här gäller för alla nu levande människor oavsett ålder. Så gör vad du kan för att idag ska vara så bra som möjligt. Oavsett ålder. Gör vad du kan för att förvalta ditt kapital och din privatekonomi. Oavsett (vuxen) ålder. Tills den dag ditt hjärta slutar att slå...
"Har du fått några reflektioner efter att läst detta inlägg, dela gärna med dig."
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo