ABBA
Foto: Baillie Walsh
Få saker speglar enligt mig Sveriges status och storhet i världen så som ABBA. Få saker speglar kanske den svenska folksjälen så som ABBA. Jag tror att svensken är genuint stolt över ABBA och vad deras musik inneburit för vår kultur och identitet som land. Deras vackra inte sällan melankoliska toner är som den svenska urskogen, ett musiklandskap där några generationer har älskat, gråtit och dansat sig igenom livet. De har varit lite som ett soundtrack till våra liv...
ABBA:s låtar är egentligen aldrig långt borta. När vi firar någon vinst eller vinnare spelas ofta The Winner Takes It All. När vi vill ha energi, glädje och dans spelas många gånger Dancing Queen. Och när vi firar in ett nytt år görs det om och om igen till Happy New Year.
Nu är de tillbaka efter 40 år - med nytt låtmaterial! Och melodierna är lyckligtvis ABBA när de låter och är som bäst. Att hoppas att de ska nå upp till sina största hits är inte rättvist att kräva av dem. Men de är banne mig inte långt bakom... Deras första singel I Stil Have Faith In You är som en ABBA-anthem. Den skulle kunna ha slutat varje konsert de hade "back in the days". Det är en typisk ABBA låt, fylld med vemod, den är vacker, varm och vidunderlig. Låten är nyss utgiven, men känns likväl som ett vackert och mycket älskvärt förväl.
De börjar bli till åren och det är som om de blivit medvetna om att de faktiskt har mer magi i sig som musikgrupp. Och att det finns en hel värld av musikälskare som längtat efter dem, saknat dem. Och ett Sverige (som i en tid som denna) verkligen behöver deras musik att liksom bära oss fram mot en ny morgondag. ABBA är kanske den enda supergruppen i världen där alla orginalmedlemmar ännu andas och kan återförenas. I november släpper de ett helt nytt album. Troligtvis deras sista (hoppas dock jag har fel).
Jag minns när jag var ett litet barn. En varm sensommarkväll. Pappa satt i sin svarta favoritfåtölj och lyssnade på musik i ett par stora hörlurar. Han hade sina ögon stängda och huvudet vilandes mot fåtöljen. Jag kröp upp bredvid honom. Han öpnnade ögonen och log. Lade sin arm runt mina axlar, tog av sig hörlurarna, och satte dem på mig - och för första gången i mitt liv hörde jag tonerna utav ABBA...
Många är de stunder genom mitt liv som ABBA och deras låtar gått vid min sida. När jag blivit förälskad. När mitt hjärta krossats. När jag vunnit segrar eller när jag förlorat. När jag blev pappa. Och nu är de hos mig igen. De är inte längre bara minnen. De är här och nu!! Känns nästan overkligt... Det första jag ska göra på måndag när jag hämtar Athena och Amadeus från fritids är att spela I Still Have Faith In You. För jag vill att de ska få vara med om ABBA:s nya och kanske sista kapitel. Hur långt eller kort det blir spelar ingen roll. För nu har de av okänd anledning valt att återigen sjunga för oss, och jag är så glad att få uppleva det. Tack ABBA! Tack!! Från en sann beundrare av er fina, melodiösa och många gånger odödliga musik. Av någon anledning känns ni som en gammal god vän som kommit tillbaka. Och det råder definitivt ingen tvekan, "I still have faith in you"!
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo