atlasinvesto.blogg.se

 

September månad kommer att bli lite extra kryddad då det kommer in utdelning från Castellum och Axfood. I övrigt har det varit en rejäl slakt av portföljens utdelningar. Men jag är ok med det efter ett år som detta. Det finns dock andra saker jag INTE är ok med som börjat blottats av pandemin... 

Hur kommer egentligen bankerna göra med sina utdelningar? Om storbankerna är väl kapitaliserade och trygga med sin finansiella ställning enligt sin styrelse (tycker jag rent principiellt) att de borde dela ut redan i höst. Att sedan FI:s Erik Thedéen om och om igen i media tycker annorlunda bryr jag mig inte om. Att ekologen Per Bolund skriker att det är opassande bryr jag mig inte heller om. Det finns i mina ögon inget omoraliskt i att dela ut om ett bolag står på tillräckligt starka ben. De som tycker det har kanske en politisk agenda och en ovilja att förstå Mr Market. 

 

Vi har en fri marknad där demand and supply råder. Och marknaden är brutalt rättvis i sin dom mot alla som ger sig in i den: survive or die! Är bolaget sunt, med en vettig affärsidé, går med vinst (vilket bland annat våra storbanker gör med sitt monopol-liknande system och naturliga vallgravar) då bör väl både Finansinspektionen och ledande politiker hålla igen med sina åsikter vad gäller utdelningarna. Vad skiljer annars Sverige från länder där storbolag toppstyrs av regeringar och korrupt politik? Frågan som ploppar upp i mitt huvud är: Har vi bara en fri marknad och demokrati när Sverige går och mår bra? 

 

Det som denna pandemi enligt mig kan ha visat på är att steget till en slags totalitär "storebrors" statsmakt och styrning inte behöver vara så långt borta. Hur tänker jag?!? Typ så här:

 

1) Ett helt lands medborgare förväntas nu blint göra vad regeringen och dess myndighetsorgan FHM anser. Vilket förutom att börja knäcka flera åldersrika generationer visat sig slå hårt mot "Svensson" och de med mindre god ekonomi som (nu!) av ett system tvingas till ofrivilliga sjukskrivningar och evigt vabbande, och därmed förlorad inkomst vilket naturligtvis påverka deras vardag. Är det här solidaritet, är det här ok och rimligt? 

 

2) Samma medborgare börjar dessvärre pågrund av rådande restriktioner nästan bevaka, tycka sig veta (vad som gäller), lägga sig i och döma/bedöma varandra utan eget kritiskt tänkande - allt i pandemins namn. Är det ett önskvärt beteende, är det ok och rimligt? 

 

3) Och ett helt näringsliv läggs med en slags osynlig fotboja och möts med passiva hot "uppifrån" om de nu exempelvis (som sig rimligen bör om de inte tagit emot statligt permitteringsstöd) vill och kan dela ut delar av förra årets vinst? Är det ok och rimligt? Är det en fri marknad? 

 

Allt detta ger mig en dålig känsla ju mer jag tänker på det - något jag inte får av att merparten av min portföljs utdelningar uteblir. Jag vet, jag vet, jag är troligtvis lite kategorisk i mina resonemang ovan MEN det är en känsla jag börjat få och tankar jag reflekterat över. Visst ska vi lyssna på våra myndigheter men någonstans behöver vi ändå tänka, bedöma och avgöra vårt beteende och liv själva; och det ska vi självklart göra inom rimlighetens gränser. Jag har sett och hört så många kommentarer och beteenden kopplat till pandemin som tyder på det motsatta. Och näringslivet har väl redan innan pandemin ett av världens tydligaste (mest byråkratiska?) regelverk att följa och bör väl DÄREFTER - om de följer detta regelverk - få sköta sin business utan statens inverkan? 

 

Mmmm...lite tankar som sagt. Livet är både komplicerat och intressant. Over and out...