Aldos princip
Jag har läst någonstans att det krävs mod för att nå sina mål. Men på vilket sätt? Menar man mod att gå sin egen väg? Eller mod att stå emot andras åsikter och oro? Eller mod att hålla ut? Eller mod att ändra kurs? Mod att ställa den där frågan? Eller mod att låta bli att ställa frågan och bara börja? Mod att öppna dörren till något man aldrig gjort förut?
Att investera på börsen verkar vara något de flesta har en åsikt om. Precis som människan har åsikter (eller förutfattade meningar?) om exempelvis politik, pengar och psex. Vissa älskar det tycker det är spännande, andra föraktar det som ett onödigt ont. Men det är det fina. Vi kan alla välja vad vi tycker och tänker och sedan vandra den väg vi vill gå. Så länge vi är rädda om andra, varandra och om oss själva.
När det gäller börsen bör man så klart vara medveten om att historisk avkastning inte är någon garanti för framtida avkastning. Att en investering i värdepapper både kan öka OCH minska i värde och att det absolut inte är säkert att man får tillbaka det investerade kapitalet - man kan förlora allt! Men med det konstaterat kan vi ändå finna både intresse, inspiration, kunskap och mod att prova konsten att investera i just värdepapper.
För min del väcktes en större medvetenhet om börsen genom min morbror Aldo. Den enda gången under min uppväxt jag hörde talas om börsen var när släkten berättade om att han gjort klipp och tjänat stora pengar på aktieaffärer. Aldo är en stark, vänlig, bestämd man med stort hjärta. Han är lakonisk och har alltid ingett respekt.
I ett av mina första inlägg på bloggen (om hur min ekonomiska resa började) berättar jag om Aldo. Om hur jag en dag för många år sedan frågade honom om aktier. Hans svar blev lika lakoniskt som alltid. Inget långrandigt utlägg. "Atlas du måste leta upp bolag du tror på. Sen börjar du där." Han log lite mystiskt, tog en klunk till på sin kalla Budweiser, och vände sin Clint Eastwood-aktiga blick mot den vackra solnedgången...
Aldo blev aldrig den där "aktiementorn" som jag hoppades på. Han var och är liksom onårbar. Ingen som är lätt att komma nära trots att han är en klippa i alla lägen. Likväl har han kanske lärt mig den viktigaste lärdomen av alla. Det är jag själv som måste finna min väg i börsens universum. Men vänta lite nu...
Vid närmare tanke är kanske Aldo ändå - paradoxalt nog - en av mina största mentorer när det kommer till investeringar. Utan att han någonsin strävade efter det så planterade han den där sommaren ett frö i mitt hjärta. Aldo öppnade en dörr på glänt till börsen och möjligheten att försöka börja investera i aktier - på mitt sätt; i bolag jag tror på. En dörr som jag efter några år tog mig mod att slå upp och gå ut genom.
Och på andra sidan fann jag en väntande väg - min väg att investera. Aldo, jag börjar förstå vad du ville försöka säga den där gången. Tack morbror...
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo
