atlasinvesto.blogg.se

 

Efter mitt tillkortakommanden i karriären (tog en ny tjänst som blev för mycket för mig) har jag nu hittat tillbaka på mitt gamla jobb. Till glädjen och energin! Jag känner det! Jag ser möjligheter igen, börjar få idéer igen, snubblar inte på orden, mina analyser börjar sitta, hela min yrkespersona "is back on track"! Och det smittar dessutom av sig på mitt övriga liv.

 

Jag är en gladare och mer balanserad pappa. Som vill och orkar göra olika aktiviteter med Athena och Amadeus. Idag var vi på badhuset och sen en runda i skateparken. Och jag är så tillfreds och så närvarande med med dem. Vi leker, vi samtalar och skojar. Det känns väldigt bra och de är glada, känns glada.

 

Alice och jag är trygga i vår relation och är också på en bra plats efter en tid av lite utmaningar. Jag ser ljust på vår framtid. Vi är trygga med varandra. Vi är rädda om varandra, rädda om det vi har... 

 

För sex månader sedan hade jag panikattacker och stressnivåer som skapade allt annat än en fridfull tillvaro. Verkligheten framträdde allt mer dystopisk. Men efter att ha "ramlat" rejält är jag nu åter på benen och känner mig nu riktigt taggad inför hösten. Det hade jag inte trott om någon frågat mig då...

 

Ikväll när jag nattade Athena var hon orolig. Hon har varit det en tid nu, i och med skolstarten efter ett långt sommarlov. Jag bad henne berätta de saker hon var orolig för och hon började att berätta. Då jag som sagt relativt nyligen gått igenom en tuff tid av oro tänker jag inte hyckla för Athena om att vi aldrig ramlar i livet. Tvärtom sa jag rakt men mjukt att "oro" är just som att "ramla". Vi kommer att ramla lite då och då i livet. Vi kommer att ligga ner ett tag MEN sen reser vi oss upp och kämpar vidare. Det ligger i vårt mänskliga blod och DNA att göra så. Så länge våra hjärtan slår. Hur kan jag veta det? Jo för jag har ju själv gjort det. Och sett människor i min omgivning göra det. Läst om människor som gjort det. Om och om igen! 

 

Vi lever i en tid av kurlingföräldrar och hela generationer som är lättkränkta och trygghetsberoende. Men hör mig när jag säger att livet (vem du än är) kommer inte i form av en räkmacka! Livet är snarare som en vacker bris som ibland blir till en storm och då och då en brutal orkan som kan fälla oss rejält. Men oavsett vilken styrka det är på de där vindarna så vänder dem förr eller senare, och oftast tillbaka till en vacker bris, för de flesta. Även om det ibland kan vara svårt att tro. Vi måste bara hålla oss kvar - försöka hålla oss fast - vid tron och hoppet om att allt tillslut blir bra...

 

Vill avsluta med en del av texten i den sista refrängen i en av Smashing Pumkins vackraste låtar. Låten är från deras enormt underskattade album Machina / The Machines Of God som kom ut år 2000. Låten är så klart deras sista singel från albumet och heter Try, try, try. Texten som jag vill att ni bär med er - i era hjärtan - är:

 

 

 

 

 

 

PS: Athena, my dear love, my beautiful daughter, through all your life, all you can do, all you must do, is finding the power, and try to hold on!!