5 minuter..och om att ha det bästa kvar
Ibland kan en låt träffa en mitt i hjärtat. Körde till jobbet idag och råkade slå på P3. Plötsligt var hon där. Som en påminnelse om att sensommaren är i full blom. Veronica Maggios 5 minuter skildrar under 2.48 minuter svensk vardagsrealism på ett briljant sätt. Låten är en riktig liten pop-pärla. Vackert vemodig.
När jag kom hem var jag ju så klart tvungen att Spotifya henne och vad händer då? Jo Atlas snubblar över ännu ett vackert epos av denna Maggio! Låten heter Storma tills vi dör och är låt nummer nio på hennes femte album Den första är alltid gratis. Denna innerliga sång är så sorgset vacker att jag fick tårar i ögonen. Jag tänker på mina barn, min familj, mina vänner och kollegor genom livet. På allt jag just nu har men som jag oundvikligt kommer att förlora. Fina människor på väg genom livet eller den där stormen som Veronica sjunger om...
Livet är ingen Hollywoodfilm med happy ever after. Det är mer som en stenhård VM-final där någon kommer att segra och någon förlora. Men vi vet aldrig när. Det finns ingen annan väg. Så är livet. Hela tiden. Och vi kan bara rusta oss så bra vi kan. Försöka njuta av nuet och acceptera det som kommer - med en Marcus Aurelius mentalitet och en livsnjutares hjärta!!!
Nä nu ska jag lägga mig och sova. Athena och Amadeus har som vanligt värmt upp min säng. Har jag tur får jag ingen fot i huvudet i natt...
Med vänlig hälsning,
Atlas
