Athenas brygga
En vacker möjlighet med semestern är att jag kan umgås mer med mina barn. Just den här semestern har jag och min dotter Athena hittat varandra lite extra. En dag läser du kanske det här Athena. Det här är min bild av kvällarna vid havet med dig.
Vi brukade vara i en stuga på östkusten. Den här sommaren var inget undantag - sommaren 2019! Under en vecka hade vi besök av några vänner. Och som du levde upp Athena! Mina bekanta har en flicka i din ålder och varje kväll ville ni ta ett kvällsdopp i havet. Du brukade komma fram till mig och viska lite förväntansfullt i mitt öra "Pappa, kan vi inte cykla ner å ta ett kvällsdopp vid bryggan?".
Själv är jag en riktig badkruka men jag insåg snabbt att dessa små stunder var guld i tillvaron. När vi cyklade ner till stranden, så att du kunde hoppa från bryggan, det verkade betyda så mycket för dig. Det blev till minnen som vi kan se tillbaka på. Som vi kan dela. Och när jag såg din glädje och hörde ditt smittande skratt över vattnet (när du gjorde bomben) visste jag en sak: du trivdes och det gjorde mig så innerligt glad.
Även om jag inte hoppade från bryggan med dig Athena, så var jag där med dig. Varje kväll stod jag där, på bryggan med din handduk. Och på nåt sätt tror jag du kände att jag fanns där bara för dig - hos dig. Din pappa.
Ja vid "Athenas brygga" fick vi under de där sommarkvällarna små gyllene stunder på Jorden. Som blev till våra gemensamma bilder och erfarenheter - till minnen som vi kunde bära med oss i våra hjärtan genom livet. För alltid...
Kram Athena,
Atlas
