atlasinvesto.blogg.se

Atlas Investo är en målmedveten investerare som har som mål att bygga upp en flod av utdelningar som jag sedan kan färdas genom livet på. Välkommen att ta del av mina tankar och idéer omkring ekonomi, sparande, investeringar och personlig utveckling. Kontakt, frågor, tankar och reflektioner kan även tas genom att maila mig på [email protected]. Och kom ihåg att inget på bloggen (när det kommer till investeringar) ska ses som något råd eller rekommendation, utan gör alltid dina egna beslut och dina egna bedömningar när du investerar. Det här är bara en berättelse om hur jag valt och väljer att göra.

Barndomsvänner

Publicerad 2019-08-09 17:26:00 i Atlasinvesto,

 
Livet är som ett flöde. En osynlig kraft som vi får möta en kort tid i någon slags mystisk evighet. Och även om det kan kännas som att flödet är ungefär detsamma så är det bara en illusion. För allt förändras...i tysthet. 
 
En sådan sak är våra relationer. Allt börjar någonstans. Oftast med ett "Hej". I skolan, ibland på en träning, eller på puben eller en fest. Någonstans börjar ett möte som under åren utvecklas till vänskap, kärlek eller vad det nu må vara. Men vad vi kanske tror är något statiskt - exempelvis en vänskapsrelation - är nästan som ett väsen i sig.
 
Jag har underbara barndomsvänner. Vänner som jag tycker om och respekterar djupt, som betyder mycket för mig och delvis för vem jag blivit. Men när jag för ett tag sedan (så många år efter vår resa började tillsammans) sitter med gänget och tar en öl på en sommarfest så känner jag mig vilsen. 
 
Var gömmer sig de där barndomsvännerna jag en gång skrattade med? Upptäckte världen med? Samtalade med? Åren har gått. Så mycket har förändrats. Förutom att vi förändras rent fysiskt händer mycket annat, psykologiskt också. Vilket är helt naturligt! Man bildar familjer, utvecklas, flyttar till andra städer, utbildar sig, möter andra nya vänner som på sitt sätt konkurrerar om tiden med de "gamla vännerna". Och resultatet av ovan nämnda faktorer gör att tillfällena man träffas blir allt glesare och stundtals stelare.  
 
Som jag antydde bestämde sig någon - i kompisgänget från förr - att bjuda in till den årliga sommarfesten när man ska träffas och ha det mysigt med respektive familjer - celebrera vänskapen! Men när väl festen är igång sitter jag där och undrar vad fan händer? Det känns bara fel... Man skulle kunna tro att när vi bara träffas en gång om året så har vi mycket att prata om...men så känns det inte. Det blir krystat och hela situationen blir tyvärr mer nostalgisk än gemytlig. Det där goa skitsnacket vi hade förr flyter liksom inte på. Så som det gör med de vänner man träffar eller traggar med på kontinuerlig basis. Det börjar nästan kännas vemodigt... Men det finns hopp!!
 
För några dagar sedan hörde jag av mig till en av mina "kompisar från förr" (som också var med på den krystade sommarfesten). Det visade sig att han var ensam hemma i huset då övriga familjen var iväg på semester (han hade börjat jobba). Vi bestämde att vi skulle träffas upp å hänga lite, kanske ta en öl i trädgården hemma hos honom - helt spontant. Det blev en fantastiskt mysig stund tillsammans! Jag skulle kalla det för kvalitetstid. På riktigt. Nu var det bara vi två. Plötsligt satt det där sköna surret vi hade förr. Det kändes autentiskt och som två barndomsvänner! 
 
När jag åkte hem den kvällen insåg jag en sak. Trots att livet utvecklas och transformeras i tysthet finns där något som dröjer sig kvar mellan oss. Bortom bruset av nya jobb, karriärer, nya städer, nya vänner, familjer och allt annat så finns den där "barndomsvänskänslan" kvar! Men marginalerna krymper för att vi ska hitta varandra. I det stora formatet är det svårt - snudd på omöjligt - men i det lilla formatet finns det kvar. Vi käkade en pizza, tog en öl, traggade om allt mellan himmel och jord, njöt i varandras sällskap. Och plötsligt mindes jag varför vi en gång faktiskt blev vänner.
 
På bussen hem kunde jag inte annat än att småle lite för mig själv. Jag kände innerlig glädje och tacksamhet. Jag hade räckt ut min hand till en barndomsvän och han tog den. Där och då var det som om vi båda kände att vi har många fina år kvar tillsammans. Att vi har något som är svårt att ersätta. Tryggheten i en fin och stark barndomsvänskap. Och att den vänskapen lever - om vi bara ger den chansen att få växa vidare i rätt forum...
 
Med vänlig hälsning, 
 
Atlas Investo 
 
[email protected] 
 
(PS: vi har redan smsat att nästa gång han är ensam, eller det är läge, så hörs vi av och tar en pizza igen! Det är kärlek det!!!)

Kommentarer

Postat av: Egon Investor

Publicerad 2019-08-10 13:22:00

Fint skrivet och mycket sant!

Jag har efter diverse flyttar tappat kontakten med de flesta av mina barndomsvänner, men men den(!) jag fortfarande jag har kontakt med uppskattar jag så mycket de få gånger vi faktiskt har möjlighet att ses.

Mvh

Egon

Svar: Tack Egon! Det är med barndomsvänner som med allt annat gott i livet - hårt arbete! Avstånd, familjer och jobb är inga lätta hinder för vänskapen att klara av. Men orkar vi att stå upp för och ge den gamla vänskapen en chans kan det vara värt det. Men det är inte lätt alla gånger...
Ha en god fortsatt helg Egon!

Mvh,

Atlas
Atlas Investo

Postat av: Slimis

Publicerad 2019-08-11 10:47:27

Hej Atlas.

Precis som du skriver ändras livet rejält under tidens gång. De flesta jag gick i skolan med har flyttat till större städer. Det är ju där högskolan finns och efter den blir de kvar i staden de flyttat till. Jag har dock kvar några få vänner som jag haft i 15-20 år och det är jag tacksam för. Vi känner varandra bra och det är alltid kul när vi ses. Men som sagt så vet man aldrig om dom är kvar i framtiden. Jag hoppas det, men som du skriver förändras livet och vi träffar nya människor.

Ha en bra dag

Vänliga hälsningar
/Slimis

Svar: Ja urbaniseringen märks definitivt av när man bor i mindre orter. Både jobb och utbildningar finns alltmer i de större städerna dit många av ens barndomsvänner flyttar. Men stark vänskap överlever förhoppningsvis tidens gång, urbaniseringen och livets olika utvecklingar.
Mvh,


Atlas
Atlas Investo

Postat av: Louise

Publicerad 2019-08-11 21:59:52

Mycket bra skrivet och precis vad jag funderat över på senare tid. Att bara kunna vara, helt otvunget, med sina vänner är det bästa som finns! Hoppas du och din vän du nämner kan fortsätta på inslagen bana!

Svar: Att förlora en vänskap är på sitt sätt lika hårt som att förlora någon man älskar. Det är något som skrämmer mig. Jag värdesätter mina vänner så otroligt mycket Louise. Det är mina vänner som jag delar min glädje och framgång med. Men det är också vänner som orädda och med stort hjärta gråter med mig i mina mörkaste stunder. Och ibland har de nästan burit mig på sina axlar. Ja de har bokstavligen burit mig hem vid tillfällen...
När det är dags att gå vidare in i det stora okända kommer jag se tillbaka på glimtar av mitt liv. På min familj så klart. Men strax bredvid står dem alla där. Vännerna som höll om mig, skrattade med mig, peppade mig och som accepterade mig för den jag var, och som jag drömde alla de där magiska drömmarna med.

Jag håller så med dig Louise "Att bara kunna vara, helt otvunget, med sina vänner är det bästa som finns!". Något av det bästa och vackraste som vår värld har att ge oss. Det är en gåva universum skänkt oss...


// Atlas
Atlas Investo

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Atlas Investo

Atlas Investo är en målmedveten investerare som tror att personlig utveckling leder till sann rikedom. Välkommen att ta del av min resa.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela