atlasinvesto.blogg.se

Atlas Investo är en målmedveten investerare som har som mål att bygga upp en flod av utdelningar som jag sedan kan färdas genom livet på. Välkommen att ta del av mina tankar och idéer omkring ekonomi, sparande, investeringar och personlig utveckling. Kontakt, frågor, tankar och reflektioner kan även tas genom att maila mig på atlasinvesto@gmail.com.

The Givers

Publicerad 2017-07-08 22:11:43 i Atlasinvesto,

Om någon ber mig om en tjänst så försöker jag så långt det går och ovillkorligt att hjälpa till. Jag tror det är så de flesta resonerar - men inte min före detta...
 
Under årens lopp har hon förvånat mig gång på gång. Hon har en jargong som är som följande: jag tar för givet att allt ditt är mitt (annars blir jag sur), men det som är mitt är mitt - bara så du vet! Låt mig ge ett exempel. Jag kunde till exempel be om att få låna hennes mobiltelefon men det gillade hon inte. I nästa stund ville hon utan några problem låna min, vilket jag inte ser något hinder med. Jag tycker om och tror på att dela med mig, om det är inom rimlighetens gränser. Hon hade samma synsätt på tjänster och gentjänster. Hon kunde be mig göra en kvällsmacka till henne vilket jag alltid gjorde med glädje, men bad jag henne att göra en till mig så sa hon det kan du väl ändå göra själv...
 
Att leva med någon under så många år som gärna och ohämmat tar men utan att ge väcker frågan inom en: ska jag besvara henne med samma mynt? Men jag kan inte!! Det strider mot mina principer att vara sån. Jag mår inte bra av att vara sån. Hur mycket jag än skulle vilja mot en sådan person!
 
Sedan vi separerat har varje önskan eller förfrågan från mig omkring barnen mötts av tråkigheter eller passivt aggressivt argumentation. Varje gång! När hon frågar mig om något försöker jag om det går (vilket det nästan alltid gör) att möta hennes önskan. Göra det så enkelt som möjligt för alla inblandade. Jag har dessutom insett att så här kommer det nog alltid förbli. Och även om jag önskar att hon skulle förändras är det väldigt troligt att så aldrig sker. För om jag tillhör den grupp av människor som kan kategoriseras "Givers" så tillhör hon gruppen "Takers".
 
Så när hon idag skickade ett sms om vi kunde göra överlämningen av barnen två timmar tidigare imorgon - säkert av en god anledning som jag inte ens tänker be om att få veta - så svarade jag enligt varje "Givers" självklara livsåskådning JA! För hon behöver inte övertyga mig eller vädja om min goda vilja för den ger jag ändå alltid. Den är mitt kompass genom livet. Hur svårt behöver saker och ting vara?! Skulle jag befunnit mig på annan ort eller ha något "väääääldigt" viktigt för mig så hade jag svarat att tyvärr så går det inte den här gången därför att... Nu är det inte så och därför svarar jag ok det går bra, vi gör överlämningen två timmar tidigare. Likväl vet jag om att skulle jag be henne om samma sak i framtiden så skulle jag inte få ett enkelt ja av henne. Nej förmodligen skulle jag få läsa/höra både det ena och det andra om varför mitt önskemål skapar problem för henne, för barnen och en massa andra synpunkter - hon skulle garanterat komma med ett motförslag typ inte två timmar men kanske en timme tidigare bara för att... Vilket så klart gör att man drar sig för att be henne om något överhuvudtaget. 
 
En sorglig situation till viss del. Ett i-landsproblen till viss del, javisst. Men likväl ett faktum. Trots detta, för att sammanfatta mitt inlägg, så kan hon inte förvandla mig till en "Taker". Jag tror helt enkelt INTE på den vägen och den livsfilosofin. Jag tror långt mycket mer på att allt tagande måste börja med givandet. Och att den som ger den kommer att få tusenfalt åndå. Kanske inte av den minoritetsgrupp som hon tillhör men av den andra och långt mer humanistiska majoritetsgruppen - vilken jag kallar för The Givers
 
Med vänlig hälsning,
 
Atlas Investo
 
atlasinvesto@gmail.com
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Slimis

Publicerad 2017-07-09 04:42:57

Du verkar vara en snäll människa. Tyvärr är det lätt att bli uttnytjad för det. Jag har själv vart för snäll mot en del människor som inte har förtjänat det. De utnyttjar istället situation. Men med tiden lär man sig vilka som är bra människor och givetvis förtjänar dom all vänlighet. Jag har vart i ett liknande förhållande som dig men mer destruktivt. När jag sedan hittade min nuvarande flickvän har förhållandet fungerat bra. Hoppas det fungerar bättre framöver även för dig. Mvh Slimis

Svar: Hej Slimis.Jag har lärt mig min läxa. Träffar just nu en kvinna som känns väldigt balanserad och omtänksam. Har varit tydlig mot henne vad jag vill och söker i en relatiob och hon är glad för det vi har. Så jag är hoppfull.

Med vänlig hälsning,

Atlas Investo
Atlas Investo

Postat av: Resan Mot Miljonen

Publicerad 2017-07-09 08:49:49

Hej, jag lider med dig. Jag har alltid sett mig själv som och varit den som alltid sagt ja, den som alltid ställer upp, även om jag egentligen inte vill eller borde. Något som man brukar kalla en "giver" eller helt enkelt en snäll person. Tills ganska så nyligen faktiskt, jag läste boken "The subtle art of not giving a f*uck" och nej, den lär dig inte att bli en känslolös psykopat, den lär dig att ta kontrollen över ditt egna liv.

Den enkla lösningen är att lära sig att båda höra och att säga nej, i ditt fall handlar det mer om att säga nej. Han nämner många bra saker i boken som man kanske inte tänker på t.ex. "allt som händer i ditt liv är du ansvarig över, även om det inte är ditt fel". Du ska alltså aldrig se dig själv som ett offer, shitt happens och man får själv välja hur man hanterar det. Jag har t.ex. länge skyllt på att jag inte orkar träffar tjejer längre för att jag är för snäll och skulle bli utnyttjad medans alla andra är så omogna, vilket mycket väl kan stämma, men problemet ligger faktiskt bara hos mig och jag är den enda som kan ändra på det.

Det jag egentligen ville komma till är hans syn på förhållanden. Han menar att i destruktiva förhållanden så finns det "Victims" och "Savers", dessa drar sig naturligt till varandra. "Victims" får ett mentalt rus av att bli omhändertagna, medans "Savers" får ett mentalt rus av att hjälpa till. Då kan man ju tycka att dessa passar perfekt, men problemet är att ett sånt förhållande eskalerar, offret gör sig mer och mer till ett offer medans räddaren alltid finns där. Det största problemet i det hela är att båda gör det dom gör för sin egna vinning, jag vet t.ex. att jag mår bra av att "rädda" en person, därför gör jag det ofta. Tillslut tittar man sig i spegeln och frågar sig själv om man gör det för sakens skull eller om man gör det för att man älskar personen i fråga, oftast är det det förra, även om man tror att man älskar personen så är man i ett destruktivt förhållande och det är bådas fel medans båda har möjligheten att ta sig därifrån. Lösningen, sätt tydliga gränser och ha förmågan att säga "Det där är ditt problem och du borde ta tag i det".

Detta blev ett långt svar så jag stoppar nu, men jag kan verkligen rekommendera dig att läsa boken, den är lättläst och bara 200ish sidor.

Svar: Tack för ditt välreflekterade svar RMM! Och tack för boktipset! Kommer köpas in som sommarläsning och till mitt bibliotek! Victims/savers relationen passade klockrent in på hela vår relation. Redan från dag ett var jag "a night in shining armer" och sattes upp på en piedestal; så hög och skimrande att jag visste att den skulle braka för eller senare. Liksom omöjlig att leva upp till. Men jag gick i fällan. Nej vår relation var snett på det från början och där får jag så klart skylla mig själv och ta ansvar för min del i det hela; samtidgt har jag lärt mig en dyrbar läxa. Nu när vi delat på oss inser jag ju att jag varit hennes "puppet on a string" vilket det är slut med. Likväl blir det en utmaning att hantera den framtida föräldrarelationen när hon är som hon är. Och jag är väl medveten om att nyckeln till framgång ligger hos mig själv!

Med vänlig hälsning,

Atlas Investo
Atlas Investo

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Atlas Investo

Atlas Investo är en målmedveten investerare som tror att personlig utveckling leder till sann rikedom. Välkommen att ta del av min resa.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela