Like Snow At The Beach
Vissa låtar...När jag hör dem för första gången väcks något kosmiskt i mig; som om det sovande stjänstoftet glimrar till djupt inom mig...för en tusendels sekund. Taylor Swifts nya album "Midnights" har en sådan låt. Den är så mjuk och vacker. När något lyckas beröra mig blir jag alltid lika lycklig. Sällan är man väl så levande som i de stunderna? Låten har dessutom en gästartist som är lika mystisk och vacker som låten i sig, hennes djupa och förföriska röst smyger sig in i refrängen som ett norrsken om natten.
Det är albumets fjärde låt Snow on the beach som fångat mig. Och gästartisten är den så ofta briljanta artisten Lana Del Rey som med sin svala röst, sin vemodiga musik och sitt popspråk nostalgiskt beskriver sin samtid som ett slags "paradise lost".
Snow on the beach är en lika enkel som vacker låt som växer för varje lyssning. Det här är en låt som du gärna kan lyssna på med slutna ögon. Dröm dig bort till en plats där du är trygg och mår bra. Ta låten i din famn och dyk in i dess atmosfär, låt den omge dig likt varm snö på en solig och vitglimrande tropical beach. Att låten (och framförallt refrängen) påminner om, och skulle kunna vara hämtad från någon av Lana Del Reys album, gör så klart att Snow On The Beach åtminstone i min värld känns ännu mer poetisk och gripande.
Jag har sedan några år börjat skapa en låtlista på Spotify där jag samlar låtar som berört mig. Inte sällan är det låtar från filmer som jag älskar och sett om och om igen, eller starka Tv-serier. I filmens och Tv-seriens värld brukar regissören förstärka viktiga budskap och känslostämningar med låtar som väcker det där stjärnstoftet i våra hjärtan. Ett typexempel är hur man i Stranger Things använde sig av Kate Bush episka Running up that hill i ett avgörande skede i den populära Tv-serien. Jag har döpt min låtlista till The Sound Of Atlas. Nu finns Snow On The Beach på den listan. Faktum är att jag gör låtlistan till Athena och Amadeus. Som ett sätt för mig att visa de genom musik vem jag är, vem jag var. Vilken musik som fått mina ögon att lyckligt tindra men också vattnas av smärtsam nostalgi och melankoli.
En dag när jag inte längre finns kvar så hoppas jag att den låtlistan kanske finns där - komplett - för mina barn att lyssna på om dem vill. Och när de lyssnar så finns jag där. I varje rad och i varje ton. I de känslor som låtarna väcker. I dagdrömmarna som vaknar till liv. I alla de låttexter om kärlek, livskraft och allt det där vackra. Men också genom musik och texter fyllda av sorg, mörker och lidande. Och precis som snö på en strand kan jag kanske efter min död, genom The Sound Of Atlas, fortsätta att omfamna dem...så länge deras hjärtan slår. Åtminstone kan jag väl få tro det...
Med vänlig hälsning,
Atlas
