atlasinvesto.blogg.se

 

Och trots att vi är som hund och katt insåg jag idag att barnens välmående kommer att för alltid förena oss i små stunder. Stunder där vi inte längre står som två stolta hotfulla krigare mot varandra, utan som en mor och en far bredvid varandra. Hur vet jag det?

 

Jo det blev nämligen känt för oss att ett av våra barn kan ha farit illa i skolan. Han berättade för några dagar sedan om utsatthet och utanförskap. Och plötsligt försvann all vår ilska mot varandra i våra hjärtan. Vårt älskade barn verkar farit illa. Utan att tveka lade vi ner våra vapen och förenades för att nu försöka finna en väg så att han ska känna trygghet och ha det bra i skolan. Vi trodde ju att han hade det. Ibland sätter livet oss människor på prövning, barn som vuxna, ingen går säker.

 

Vår sons prövning i skolan gör att vi nu som mor och far går hand i hand för att göra vad vi kan för att få allt att bli bra för honom igen. Vår kärlek till honom viskar till våra sårade hjärtan - som en gång älskade varann - att finnas där för honom. Vilket vi ska och alltid kommer göra. Så länge vi kan. 

 

Likväl vet jag att när den här stunden är över kommer den negativa spänningen oss två i mellan tillbaks. Vi blir åter stolta krigare som håller oss på avstånd från varandra för att inte strid ska bryta ut. Men nu vet jag att efter allt är sagt och gjort så kommer vi i alla fall finnas där för våra barn. No matter what!

 

Hon är en god mamma. Jag är en bra pappa. Vi är våra barns hjältar. Så kommer det att förbli. Ingen separation i världen kommer förändra det. Och idag har det landat i mitt sårade Atlas hjärta. Allt det här är troligtvis bara mänskligt. Vi gör båda vad vi kan. Ingen av oss önskade att kärleken skulle ta slut. Den bara gjorde det. Men kärleken till våra barn, det är den som gör att glimtar av det som en gång var för alltid kommer leva vidare. Så är det.