Carte Blanche
I livet får vi (förhoppningsvis) från dag ett vägledning av trygga vuxna. När sedan hemmet allt mer överlämnar oss till skolan har vi under minst 12 år vägledning från två håll - från hem och skola.
Efter skolåren är vi så tillslut redo att flyga ut ur boet och då händer det som vi fram tills dess drömt om men kanske inte riktigt greppet. Vi får oinskränkt fullmakt - fria händer - över våra liv. Och det är kanske först då vi ser vad våra vingar verkligen är gjorda av.
En del av de där vingarna handlar om att hantera sin ekonomi. Om att leva så ekonomiskt vi kan a la en Homo Economicus, försöka bygga kapital genom sparande och investerande, samtidigt som vi ska hitta balans i livet. Det här är absolut inte någon lätt uppgift! Jag lyssnade på en podd för en tid sedan där man menade på att vi som vuxna självklart borde ha tillgång till en form av "syokonsulent" . Någon som kan vägleda oss i våra beslut genom vuxenlivet, exempelvis i ekonomifrågor.
Men samtidigt skulle kanske detta motverka just den där carte blanche vi så ofta tror och säger oss vilja ha. Eller kanske är det så att denna oinskränkta makt över våra liv kommer mer till sin rätta genom just en sådan vuxenvägledning? Hmm...
Igår gick jag förbi en gammal vän. Han sitter numera med alkoholisterna på stadens parkbänkar. Min känsla är att han sitter där för att samhället ställt för höga krav på honom snarare än för att han är alkoholist. Han flyr undan sina "fria händer" och väljer i stället en annan väg. Att tillhöra en grupp som faktiskt inte stöter bort eller dömer honom för att han gång på gång fram till idag inte kunnat hantera sin carte blanche. Kanske hade människor som min vän på parkbänken kunnat klara sig bättre om de fått både "vuxenvägledning" OCH fria händer att finna en väg genom livet?
Samhället har höga förväntningar på oss människor att styra våra skepp och vingslag mot möjligheternas horisont. Samtidigt gör det kanske livet till den där mystiska sagan som vi aldrig riktigt vet slutet på. En del av oss kommer försöka bygga pengamaskiner. Andra somna på den där parkbänken. Vi vet dock aldrig med absolut säkerhet vem som slutar på parkbänken och vem som går den andra vägen.
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo