From a late Night Train
"From a late Night Train" med gruppen The Blue Nile är kanske både den sorgligaste och vackraste låt jag någonsin hört. Den här låten skulle kunna spelas på min begravning till tårar av saknad och sorg. Men den skulle också kunna spelas när dörren öppnas, till min bostad här på Jorden, som ett vackert "Välkommen hem"...
"From a late Night Train", från The Blue Niles andra album Hats som kom ut 1989, är en subtil och gripande sång. Så utlämnande. Så rå. Så naken. Som en solnedgång. Som en soluppgång. Så otroligt vacker. En låt som viskar till oss om livets skörhet...
Jag vet att det är så svårt att släppa taget. Men varje dag är vår chans att träna på just det så länge vi inte glömmer bort det. Varje dag får vi en ny chans att träna på The Art Of Let Go. Det är kanske en av de viktigaste nycklarna till att verkligen se och möta verkligheten. Att inte förneka den...
Jag befinner mig just nu på en plats i tid och rum som jag aldrig trodde skulle finna mig. Som jag aldrig trodde att jag skulle få se. Och trots att den här fantastiska platsen bara är till låns...jag vet...som ett kort ögonblick, egentligen bara som en quektosekund i evigheten...finns den nu i mitt hjärta och i min själ för alltid, till tidens ände... Jag känner en så stark och djup erkännsamhet för att jag fick uppleva detta. Känslan av att vara älskad och genuint uppskattad av dem jag älskar, och att få älska tillbaka. Och att alla jag älskar finns kvar hos mig här på Jorden.
Det är med stor ödmjukhet jag vid midnatt möter 2024. Väl medveten om att allting kommer tas från mig en dag. Men idag just här och nu - on this late night train - finns ni alla kvar hos mig...
Gott Nytt År du som läst, och ta hand om dig.
Med vänlig hälsning,
Atlas
