Vad är det du ser?
Ibland är saker och ting i livet oundvikligt. Precis som det sker paradigmskiften inom vetenskapen så sker det liknande skiften i oss genom insikter och lärdomar, i det microkosmos vi kallar vårt medvetande. Vad som utlöser dessa skiften är nästan något mystiskt, något som ligger bortom det förklarliga. Vi blir förförda eller överkörda av en energi, av något som gör att vi tänker om eller ser på världen med andra ögon.
En gammal tanke möter en ny och något väcks till liv. Ett litet frö som med alla nödvändiga medel börjar växa till en inre entitet som inte går att blunda för. En bra känsla börjar förvandlas till en ny men annorlunda känsla som plötsligt visar sig kännas rätt och bra fast på ett annat sätt. Och vi står där förundrade över vad som hände. Allt var ju så självklart stunden innan, dagen innan. Och där en förändring ibland kan ta år för att slå rot kan en annan plötsligt växa sig stark under bara några sekunder och inget blir någonsin som förut.
Ibland läser man en bok som talar till en ny sida av ens medvetande. Jag läste en sådan bok för ett tag sedan. Den berättade saker ur ett annat perspektiv. Fick mig att väckas till liv, att se på världen med nya ögon. Och jag blir aldrig mer densamme.
Ibland är det ett citat som får allt att vältas omkull. Som befriar den där fjärilen från sin kokong. Som får en att utvecklas mot något nytt. Och det är omöjligt att någonsin gå tillbaka till den du var innan citatet. Ett sådant citat som jag mötte "a long time ago" är av Henry David Thoreau. Innan jag mötte citatet var världen långt mer endimensionell. Efteråt var den långt mer komplex, djupsinnig och romantisk. Thoreau väckte nämligen insikten i en ganska vilsen och "Bambi"-aktig ung man om att:
"The question is not what you look at, but what you see."
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo
