atlasinvesto.blogg.se

 

Låt säga att man köper 2000 st aktier i bolag Z. Inköpsvärdet var 100 kr. Aktien utvecklas väl och stiger sedan 50 % inom 6 månader till 150 kr. Av en eller annan orsak väljer/beslutar man nu att sälja av och ta hem vinsten på 100 000 kr. I detta läget kan man ju definiera affären som lyckad. En passiv inkomst på 100k inom 6 månader! Det är ju inget annat än en succé!! Eller?!... Det är från och med nu som OM kan börja spöka till det lite.

 

För nu börjar man kanske följa bolaget Z på lite avstånd. Man vill ju se och få bekräftat OM det stannar kvar på den där platån man misstänkte. Eller rent av börja falla i kursen på grund av sin (tycker ju du/jag/vi så klart) höga värdering i en extremt haussad sektor. Men...

 

Nu visar sig bolag Z (trots vår knivskarpa analys) vara ett bolag som Mr Market gillar väldigt starkt. Platån spränger man efter ett kort tag och det kursfall man såg bakom hörnet eller befarade visar sig istället bli en fortsatt resa uppåt och till nya all time high för bolag Z. What??!! Den är efter ytterligare 6 månader upp till 250 kr. Vad tusan tänker du, tänk OM jag inte sålt vid 150 kr...

 

Sen börjar man räkna på det och i stället för att känna att man tjänade 100 k så känns det som man i själva verket realiserade en förlust på 200 k vid försäljningen sex månader tidigare. Detta eftersom OM man i stället haft kvar bolaget i portföljen hade värdet ju nu varit 500 k - och avkastningen 300 k. Det hade kanske till och med blivit den bästa placeringen någonsin. Och fört upp den egna portföljen på all time high! Om det nu inte vore för detta lilla psykologiska ord bestående av två grafem: O M.

 

För det skulle lika gärna kunna vara så att utvecklingen inte gått vidare uppåt för bolag Z. Efter försäljningen hade kanske den där sektor-bubblan man befarade (who knows?) fått punka och tryckt tillbaka bolag Z till en (enligt dig/mig/oss?) mer rimlig värdering. Och OM så skett hade nu ens avyttring vid 150 kr känts hur bra och rätt som helst.

 

Scenariona för det som "inte hände" eller "kan hända" i livet är oändliga - det som faktiskt händer är egentligen det enda vi har att förhålla oss till. Har vi sålt eller köpt en aktie är det detta faktum vi har att utgå från, den vinsten eller förlusten. Sedan går resan vidare utifrån de köp och sälj man gör. 

 

Så... Var det ett rätt (finns det ett rätt?) beslut att gå till den där puben i början? För vem vet, OM du gått till en annan klubb i orten, som först var meningen, hade du kanske träffat en annan person i baren där som känts som den perfekta partnern - och som känt likadant för dig! Och hur var det nu med golfrundan? Du hade kanske satt den där putten på hål 8 för att på hål 16 förlora ett slag i bunkern vilket OM du nu gjort det hindrat den där sänkningen - eller hade du kanske gjort en eagle på hål 18 och sänkt dig ändå! Och visst kunde du kanske pitchat den där businessdealen bättre, men med hjälp av den lärdomen tar du kanske hem nästa deal istället - som kanske blir ännu större och mer värd! 

 

Min reflektion är att vi bör vara vaksamma över vilket filter vi väljer att möta börsen och livet med. Vi kommer att vara med om många bra affärer på börsen. Vi kommer vara med om mindre bra affärer. Vi kommer alltid kunna göra efterkonstruktioner både kring börsen och livet. Men väldigt många gånger blir OM-filtret - bara onödiga tankegods - som vi bär med oss eller drabbas av. För vi kan aldrig veta hur allt "hade kunnat eller kommer att sluta". Då hade vi ju agerat/handlat/tänkt/analyserat annorlunda. Då hade vi varit som skådespelare i en film, men livet är mer fantastiskt än så. Vi får helt enkelt leva med och acceptera att vi var och en gör beslut och val, och utifrån dessa skapas upplevelser, lärdomar - LIVET - och sedan tar vi nya beslut och gör nya val. Livet har inget manus. 

 

Tänk själva om OM inte fanns? Vilka efterkonstruktioner bär vi egentligen med oss på vägen genom livet? Som vi faktiskt kan släppa här och nu och aldrig mer lägga energi på. Visst är det en intressant tanke! OM funkar dessvärre omvänt också: vår tendens att gärna för-konstruera framtida OM-scenarion vilket många gånger är både utmattande och stressande. Exempelvis OM jag inte gör si eller så blir det kanske problematiskt: säger nej till kollegan som behöver hjälp trots att jag verkligen inte har tid, gör ett misstag när jag får fotbollen i den avgörande seriematchen, inte amortera tillräckligt på bolånet, eller OM jag inte påbörjar den där utbildningen innan en viss ålder så är hela livet kört och så vidare. 

 

Utan så mycket OM kan det kanske i stället bli mer fokus på HÄR OCH NU. Vi kanske får det lättare att uppskatta det vi faktiskt har. Och vad kan DET i så fall innebära för alla våra prestationer och för vår livskvalité? 

 

Ni som orkat läsa så här långt är hjärtligt välkomna att dela med er av egna reflektioner kring ämnet. Kanske någon egen erfarenhet där OM varit eller är en jobbig "tankekonstruktion" att bli av med? Hur hanterade ni det i så fall? Exempel från börsen (eller livet).

 

Ni som följt mig vet att jag kämpat med ett antal av dessa OM. Vid närmare tanke är jag nästan OM personifierad. Tänk om OM är en naturlig del av att vara en människa? Tänk om OM i grunden är mer positivt än negativt? Javisst OM kan upplevas som en riktig "trickster". Men tänk om OM inte alls är detta - en trickster - utan i stället en av våra stora läromästare! OM vi bara kan finna balansen... 

 

 

 

[email protected]