atlasinvesto.blogg.se

 

Någon lär ha sagt att den viktigaste läraren i ditt liv det är du själv. Jag kan tänka mig innebörden av detta med tanke på ovan nämnda forskning. Vi matar oss själva dagligen med kopiöst många tankar. Om allt mellan himmel och jord. Dessa tankar kan till en början framstå som slumpmässiga, men väldigt lite i vår verklighet är en slump. Desto mer är mönster och vanor.  

 

Om vi tänker oss att vi inom oss har två röster. En tillhör barnet i oss och en tillhör den där drömcoachen vi alla skulle vilja träffa. Hur skulle cochen vara mot det lilla barnet? Vad skulle coachen säga? Vad skulle coachen välja att fokusera på? Jag menar för att få oss att växa och känna en inre trygghet, styrka och mod!

 

Ett annat perspektiv är: Vad skulle du se växa fram om du kunde föra statistik över dina tankar under en vecka? Vad skulle börjat visa sig i den statistiken efter att du gjort det under en månad? Under ett år? Vilka klustor skulle torna upp sig på bildskärmen framför dig? Vad skulle dina fokusområden visat sig vara? Hur mycket av tankarna skulle vara konstruktiva områden? Hur mycket skulle vara destruktiva? Skulle din kartläggning visat sig ha stora områden av tacksamhet? Av lösningsorienterat tänk? Av självberöm och grit? Hur mycket skulle vara destruktiv självkritik, meningslöst ältande och negativitet och tvivel? Hur mycket skulle vara kärlek och hopp?

 

Vad vetenskapen och all forskning visat är att vi högst troligen får ett liv. En chans. Och visst ska vi vara självkritiska men inom rimlighetens alla gränser. Vi behöver inte vara perfekta för att tillåta oss själva att leva livet fullt ut eller vara den vi vill vara - för att våga finna flow. Men vi kan behöva påminna oss själva om att väcka den inre coachen i våra hjärtan och hjärna. Så att den coachen gör vad den kan för att verkligen fokusera på allt det goda som finns i var och en av oss. På allt vi faktiskt kan och har möjlighet att lära och uppnå. På allt vi har att vara tacksamma över.

 

Och visst ska vi ha krav på oss själva men inte döma oss allt för hårt och för ofta för alla våra tillkortakommanden. Nej sträva i stället efter att en majoritet av de där 70 000 tankarna successivt fokuserar på allt bra vi gör och på hur vi kan hitta lösningar och alternativa vägar på sådant vi vill utveckla! Fokusera på konstruktiva och positiva saker i livet. På att se allt vi har och sedan bära det med oss i vår strävan efter utveckling och livserfarenheter.

 

Jag tycker Gandhi summera mycket av det här med ett underbart citat om ett sunt förhållningssätt till livet. Och som kan vara en sund coachande inställning till oss själva. Ja låt det vara en påminnelse till coachen inom oss! Jag lämnar er med Gandhis djupsinniga reflektion om hur vi kan välja att möta vår verklighet - om vi ger oss själva chansen:

 

"Live as if you were to die tomorrow. Learn as if you were to live forever."