En psykologisk Simoom!
Under en tid har jag känt att "något" varit på gång. Livet blir inte alltid den självklara bild man tror sig ha av det. Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig... Ibland utvecklas delar av livet rent av till en psykologisk Simoom!
Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg blev inte den nya tjänsten så som jag föreställt mig. Den har dessutom skapat en sådan stress i mitt liv att jag är på gränsen till utbränd - eller förmodligen är utbränd. Men när man befinner sig i en psykologisk Simoom är det inte lätt att hitta en väg ut.
Jag har varit så stolt över mitt mod att prova den nya tjänsten men insåg för några veckor sedan att jag håller på att duka under. Det är för mycket, jag redar inte ut det längre, och det har skakat mig rejält. Att en uppgift blev för svår (eller att min kompetens troligtvis är för liten) är aldrig roligt att inse. Har man dessutom krigat sig sönder och samman, och ligger som ett uttorkat djur i hjärtat av en kaotisk Simoom av stress blir det inte lättare.
Men mitt i den rådande sandstormen svalde jag min stolthet (jo det kändes så) och ringde upp min före detta chef och sa som det var. Jag är utbränd, jag är skakad, men jag tror att en väg tillbaka kan vara att göra det jag bevisligen är duktig på - att axla min gamla yrkesroll. Det skulle kunna vara en möjlig väg ut ur Simoomen.
Min förra chef blev jätteglad av att jag ringde, och han har behov av mig omgående, och vi kan förmodligen lösa det med min nuvarande chef så att stormen kan börja bedarra. Men självklart ska jag vara försiktig så att min fysiska hälsa får balans och att min kraft kommer tillbaka. Det är både min gamla chef och jag överens om.
"Accept what is, let go of what was, and have faith in what will be". Jag gav den nya tjänsten en chans, jag krigade järnet, men där jag befinner mig i livet just nu blev det helt enkelt ohållbart. Vilket jag tillslut insåg och nu accepterat. Därmed måste jag nu tillåta mig själv att släppa den utmaningen och ha tilltro till att framtiden kommer att bli bra. Jag har under hela perioden tänkt utifrån "If you don't try, you will never know". Nu vet jag...
Atlas är ännu en lärdom rikare. Den har kostat mig en hel del. Men så länge jag kan acceptera läget, släppa taget och därefter ha tilltro till mig själv (och livet) så blir förhoppningsvis allting till det bästa i slutänden.
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo