atlasinvesto.blogg.se

 

En förmiddag kommer kvinnan gåendes och vi börjar småprata. Lite som sig bör, grannar i mellan. Plötsligt säger hon "Atlas, du kanske undrar hur jag kom att känna din far?". Jag vet att pappa nämnt i förbigående att han kände till kvinnan men inte mer än så. "Berätta!", svarade jag och log nyfiket på hennes fråga.

 

Det visar sig att hon tidigare bott i ett hyreshus där pappa under flera år varit hennes fastighetsskötare. Det var dessutom under en turbulent period i hennes liv. Hon berättade hur hjälpsam och omtänksam han varit som vaktmästare under de åren. Hon mindes framför allt ett tillfälle som liksom definierade hennes bild av pappa som en godhjärtad man.

     Hon hade precis flyttat in och fått problem av något slag i sin lägenhet. För att göra en lång historia kort så hjälpte pappa henne lösa situationen men utöver det ordnade han vid detta tillfälle så att hon fick en ny kyl och frys, då han upplevde att den hon hade var för gammal. Och det var just det sistnämnda som fick henne att verkligen höja honom till en helt ny nivå. "Jag kommer aldrig att glömma hans engagemang och hjälpsamhet", sa hon med stor respekt i rösten. "Din pappa var en mycket trevlig och duktig fastighetsskötare" avslutade hon och log varmt mot mig.

 

Och där och då inser jag. Varför hon mött mig med sådan oförtjänt värme och respekt. Utan att hon känner mig. Jag får helt enkelt skörda vad min pappa sått. Kvinnan ser och minns förmodligen pappa varje gång hon möter mig. Alla åren pappa fanns där som en (i hennes ögon) klippa till fastighetsskötare. Det förtroendekapital han byggde upp gentemot henne har troligtvis också spillt över på mig. Nästan som ränta på ränta effekten!

 

Och jag kan bara hoppas att mina barn en vacker dag får möta någon som bemöter de med samma oförtjänta värme och respekt som jag fått uppleva från kvinnan i hyreshuset bredvid. Kanske tack vare att personen minns mig med värme och respekt. Och att mina barn liksom jag, en dag stolt inser, att de i just den situationen bara fått äran att vandra i sin pappas fotspår - av vad jag sått genom livet.

 

Den där förmiddagen blev jag stolt och glad när kvinnan berättade om hur hon mindes min pappa. Men jag blev också påmind om en mycket viktig lärdom: Hur jag är mot andra kommer också det bli mitt arv till mina barn. Och kanske ett lika viktigt arv som min pengamaskin...