Fortitudo
Ni som följt mig till och från det senaste året vet att 2017 varit mitt första år som ensamstående pappa. Men också det första året, på så länge, att leva ensam. Att gått från tvåsamhet i 9 år till en så påtaglig ensamhet. Från en tidigare självklar vardag, in i kaos, för att tillslut hitta tillbaka till en ny vardag. En ny gryning.
Många frågor inom mig har sökt svar. En del har fått det, andra inte. Många faktorer har kommit att spela viktiga roller, men om jag ska sammanfatta vad som varit kanske den viktigaste enskilda faktorn för min väg tillbaka in i vardagen så är det en av katolicismens kardinaldygder. Det råder ingen tvekan om det. Jag pratar om vad som på latin kallas för fortitudo - mod!
För det krävs ofrånkomligt mod för att övervinna stormar i livet. När vintern är som kallast och hårdast. Vilket min separation varit - en kall och stormig vinter.
Fortitudo - en dikt av Atlas Investo
"Du behöver mod att söka hjälp när livet slår ner dig kraftfullt till marken.
Mod att kämpa vidare genom ibland månader och år av psykiskt inferno.
Mod att stanna kvar, att våga välja livet framför döden.
Mod att börja känna igen, att sakta börja kravla genom skiten upp mot ljuset som man vet finns långt borta vid fjärran.
Mod att vara förälder, genom alla skam- och skuldkänslor som drabbar en, mod att se sina barn i ögonen och att ta dem i famnen och krama om dem och fortsätta er resa genom livet.
Mod att öppna upp sitt hjärta, till en ny kärlek med hopp om att allt kommer att bli bra igen. Du behöver mod!"
Mitt mod kom dock inte inifrån mig själv. Mitt mod, mitt vapen mot stormen och den fruktansvärda vintern fanns där i min omvärld för att hjälpa mig - men det var mitt mod att sträcka ut handen efter den som blev min räddning!
Det var mina nära och kära, kollegor, andra medmänniskor (kommentarer av omtanke här på bloggen), de olika samhällsinstanser som finns för människor i nöd - jag tänker på psykologer på Vårdcentralerna, olika terapeuter som kommunen erbjuder kostnadsfritt för människor i krissituationer, olika jourhavande "kris-telefonlinjer" som finns tillgängliga dygnet runt. Det var ni som gav mig mod när jag som mest behövde det. Och ni påminde mig om lärdomen framför alla: ge aldrig upp! Den här berättelsen förklarar hur jag menar:
"This guy's walking down the street when he falls in a hole. The walls are so steep he can't get out. A doctor passes by and the guy shouts up, 'Hey you. Can you help me out?' The doctor writes a prescription, throws it down in the hole and moves on. Then a priest comes along and the guy shouts up, 'Father, I'm down in this hole can you help me out?' The priest writes out a prayer, throws it down in the hole and moves on. Then a friend walks by, 'Hey, Joe, it's me can you help me out?' And the friend jumps in the hole. Our guy says, 'Are you stupid? Now we're both down here.' The friend says, 'Yeah, but I've been down here before and I know the way out.'" (historien hämtad ur Tv-serien The West Wing av Aaron Sorkin)
Till alla er som funnits där för mig det här senaste året. Till alla er som utan tvekan hoppade ner till mig i mitt svarta hål. Tack för att ni finns. För att ni gav mig mod och hjälpte mig att finna en väg ut.
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo