Kommentarer
Postat av: IGMR
Föräldraskapet är ingen lek. Man får göra det bästa och det måste få rinna över ibland - jag tror till och med att det är nyttigt. Att se att pappa felar, att få bli sams, att prata om det svåra.
Jag är inte ensamstående pappa så jag kan inte riktigt förstå hur det är att lämna och veta att det är en vecka till nästa gång. Bara att vara borta från sonen ett par dagar är tufft, en vecka har jag inte upplevt trots att han är fem.
Postat av: Procentpanik
Hej Atlas.
Bara att du stannat upp och tänkt igenom dina egna känslor och sedan skrivit ner dem i ett blogginlägg vittnar om att du verkligen vill vara en bra pappa vilket jag också är helt övertygad om att du är.
Nej det är inte enkelt och precis som du så vet jag hur svårt det stundtals kan bli i föräldraskapat som ensamstående. Det är många praktiska och känslomässiga saker man brottas med. Man har ågren över många saker och man känner ibland att man inte räcker till. MEN, du gör helt rätt som engagerar dig full ut. Detta kommer du att få ett kvitto på den dagen dina barn blir tillräckligt vuxna för att prata med dig om barnaåren och hur de själva upplevde den tiden.
Fortsätt att vara den supergoa förälder du redan är!
Mvh // PP
Postat av: drommaren
Hej Atlas!
Tänkvärda ord om lillen där. Som tur är har jag sluppit separera från mitt barns mamma så jag har sluppit känslan av att lämna bort mitt barn. Däremot har jag pendlat veckovis och varit borta men då har vi ändå haft mycket kontakt via telefon osv så det har inte riktigt kännst som att jag har varit borta.
Däremot känner jag igen mig i beskrivningen när du lämnar på dagis. Man föröker att vara den perfekta pappan men i andra änden är man bara människa vilket gör att man felar ibland, å så ska det nog vara. Gäller nog inte bara oss hehe!
Jag noterade att du inte har min blogg i din länklista. Jag håller på och bänglar med en länklista i wordpress nu och jag har så småningom tänkt länk till din blogg. Du får gärna länka tillbaka om du vill :)
Postat av: Anonym
Tack Atlas för att du delar med dig!
Har som alla föräldrar (eller hur?) varit med om precis samma sak. Upprepade sig ofta just överlämningsdagar att strumpor satt fel och de kläderna kunde man inte ha och inte overall fast det var kallt ute och det blev stressigt och fruktansvärd jobbigt och man var verkligen inte sitt bästa jag.
Vid ett sånt tillfälle sa jag plötsligt med lugn röst när det åter var fel på strumporna och jag satt där på huk svettigt med ytterkläderna på: Det är jobbigt att flytta mellan mamma och pappa.
Det var som magi. Det blev lugnt och vi pratade lite om det och sen var det inget problem att få på kläderna. Lika jobbigt med separationen som det var för mig var det ju även för mitt barn. Det funkade att bara bekräfta det. Så är det, det är jobbigt och vi fixar det. Vi finns för varann även när vi inte ses och det är okej att nu åka till den andra föräldern som man ju också saknat.
Alla mornar blev ju inte problemfria men det lugnade sig avsevärt. Ofta fanns det en anledning när det körde ihop sig (min egen stress och trötthet oftast) och alla de tillfällena är man själv inte så bra man vill vara men man gör så gott man kan. Det är stort nog.
När min dotter blev större så var det en gång när det blev ett gräl fast jag inte tänkt det när jag klev in i hennes rum för att prata. Då backade jag ut. Klev in igen och sa: Ja då tar vi tagning 2 och började om samtalet och försökte få det som jag hade tänkt. Det funkade. Att erkänna att man själv kan göra fel och vill försöka göra annorlunda gör att man kan prata om saker på ett annat sätt med sina barn.
Kämpa på och njut för plötsligt har dom flyttat hemifrån! Och glöm inte att ge dig själv beröm för hur bra du får till det de allra flesta dagarna!
Postat av: drommaren
Hej Atlas.
Jag har som mål att komma upp i 70 000 i utdelningr nästa år, men jag tror inte jag kommer lyckas med det. Anledningen är att jag kommer att spara hela året på vanligt räntekonto så jag kommer investera mindre än jag brukar i år.
Du då? Vad är ditt mål?