Stigar mot ekonomisk framgång 2
Så vad är då mina svar på de två frågor jag hade i förra inlägget? Alltså 1) Var det något som fick er att höja på ögonbrynen med de strategier i privatekonomi jag tog upp och följde som ungdom? Och 2) Vems "stigar mot ekonomisk framgång" är egentligen dessa strategier?
Så här tänker jag. I grund och botten är det mest ögonbrynhöjande - enligt mig - att samtliga strategier var och är helt befriade från två enormt viktiga faktorer, som i alla fall jag anser är två grundläggande stigar mot privatekonomisk framgång. Den ena faktorn är att börja INVESTERA sitt sparande eller överskott. Den andra är att sträva efter att få AVKASTNING på sitt kapital.
Visst är de grundläggande privatekonomiska strategierna i "Stigar mot ekonomisk framgång 1" i sig vettiga. Och två som storbankerna ofta förespråkar (tillsammans med olika av bankens fondpaket). MEN utan att kombinera dessa med riktiga investeringar och en genomtänkt tanke om möjlig framtida avkastning vill jag påstå att de inte leder mot någon större ekonomisk framgång. Varför tycker jag då så?
Jo för att med pensionssparande låser jag ju upp mitt kapital, kapital som istället - genom livet fram till pension - skulle kunna användas som exempelvis kontantinsats vid köp av bostadsrätt (som kan generera avkastning på sikt). Eller investeras och placeras på börsen för att på så vis få någon form av avkastning. Vem tjänar troligtvis mest på "stigen" pensionssparande? Jag skulle tro banken, som kan använda detta låsta kapital för att öka sin intjäning genom olika tjänster ut till kund samt andra INVESTERINGAR.
När det gäller buffertsparande, vilket ju också är en god och vettig strategi, men är det en investering? Och leder det till någon framtida avkastning? Troligtvis inte. Inte för oss. Dels eftersom det här kapitalet är psykologiskt öronmärkt för framtida konsumtion snarare än för framtida investeringar. Och med banken ivrigt påhejandes om hur viktigt det är med ett rejält buffertsparande kan man egentligen bara anta att det också här handlar om deras intresse att använda vårt buffertsparande till samma som med vårt låsta pensionssparande - att kunna göra affärer som leder till avkastning.
Det är egentligen inget fel med det. Bankerna är och behöver vara vinstdrivande företag. Men att som bank framstå som att de bryr sig om oss och vår ekonomi - annat än för möjligheten att tjäna pengar på oss - är naivt att tro men något de är skickliga på.
Att vara ekonomisk (den tredje strategin i förra inlägget) och hushålla med sina pengar är ju iofs klokt. Men vad ska man göra med det hushållna kapitalet? Är man ekonomisk utan att investera det hushållna kapitalet leder det i slutänden inte någonstans. Annat än till vidare ekonomisk konsumtion. För även om vi är duktiga och handlar på reor eller alltid letar efter billigaste alternativet på Willys så genererar det i sig ingen framtida avkastning. Frågan är alltså vad gör vi med överskottet som blir över tack vare en klok och sund konsumtion?
För att knyta ihop mina små reflektioner omkring det här perspektivet på stigar till ekonomisk framgång. Jag tror det är viktigt att vi så tidigt i livet börjar ställa oss följande fråga: Hur kan jag använda mina pengar som ett verktyg för att på sikt skapa mer pengar? Svaren på denna centrala fråga kan öka vår chans att verkligen finna de privatekonomiska stigar som leder till ekonomisk framgång för oss. Men att vi finner svaren hos någon av storbankerna tvivlar jag på. Inte om vi tillhör den stora massan i alla fall. Svaren måste vi som unga (eller gamla) försöka finna själva!
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo
