Det är intressant att dokumentera och se hur man håller sig till sina mål. Att investera minst 25 % av lönen är ett mål som jag har. Och jag tänker redovisa i bloggen löpande under 2018 hur det går för mig att uppnå det målet. Nu har vi kommit till månad 3 & 4.
I mars blev investeringskvoten 22,7 % och jag orkade alltså inte riktigt hela vägen. Medan jag däremot jobbade mig strax över målet i april med 25,1 %! Men jag är ändå nöjd med siffrorna. Och jag leker ibland med tanken om jag hade valt att ha ett lägre mål, hur hade siffrorna sett ut då?
Tänk om jag hade som mål att investera 10 % av lönen. Då hade två konsekvenser riskerat vara följande: 1) Jag hade vant mig att spendera mer frikostigt med lönen eftersom utrymmet fanns? Men på vad? 2) Jag hade troligtvis kämpat ungefär som idag för att klara målet trots att det är en betydligt lägre kvot? Varför? Därför ju större summa du mentalt har till förfogande desto lättare har man förmodligen att spendera eller vara mindre aktsam med utgifterna. Eller vad tror ni?
"Aim for the stars and you'll make it to the moon. Aim for the moon and you'll never make it through the atmosphere."
Poängen är att jag tror att människan är ett vanedjur. Och ibland har vi lätt att falla in i bekvämligheter. Att sätta lite högre mål - i alla delar av livet - gör bara att vi bygger mer fördelaktiga vanor (förhoppningsvis) som vi sedan känner oss bekväma med. Sen är jag den förste att skriva under på att alla inte kan t ex spara hur mycket som helst, men de flesta kan förmodligen sätta lite högre mål när det kommer till sparande och investerande.
Jag kunde det i alla fall. När jag väl satte mig ned och började analysera mina konsumtionsvanor. Vilket under snart fem år boostat Atlas Investo rejält och fått mitt finansiella projekt att ta nya höjder. Och det känns både motiverande och inspirerande inför framtiden.
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo