atlasinvesto.blogg.se

 

Och det sista jag ville var att föra in någon ny kvinna i mina barns liv innan barnen funnit tryggheten i ett liv där deras mamma och pappa inte längre bor tillsammans; innan vi hittat in i en ny vardag igen. I början var det tufft. På många sätt. Att vara ensamstående pappa slet på mig. På mitt psyke. Jag var lätt irriterad och allmänt trött. Men så bestämde jag mig för att gå vidare.

 

Efter ett tag träffade jag en ny kvinna. Hon var rar, omtänksam, kärleksfull, klok och ambitiös vilket är saker som jag värdesätter väldigt högt. Men jag kände lika snabbt - nånstans inom mig - att hon och jag fick göra detta utan att dra in mina barn. Jag sa detta till henne vilket hon självklart accepterade. "Det är dig jag gillar och vill va med" sa hon varmt och förstående. 

 

Nu har det snart gått ett år. Vår relation känns stabil och vi har ett bra och ordnat liv tillsammans. Men nu vill jag berätta för mina barn. Berätta att pappa träffat någon. En ny flickvän. Att vi kommer fortsätta träffas och nu vill jag att de ska få träffa henne. Jag känner inte längre oro för barnens välbefinnande inför det här steget, snarare hopp om att de ska få ännu en trygg vuxen i sina liv, en god förebild. En vuxen som kan ge mina barn trygghet och omtanke hon också. 

 

Jag vill inte att min nya relation ska vara något hemligt för barnen mer. Och den förtjänar att få bli en del av mitt liv fullt ut. Och i deras. Hon är en underbar kvinna med sunda och vettiga värderingar och ett hjärta av guld. Vi har noga gått igenom hur vi ska göra det här och allt för att barnen ska känna sig trygga. Naturligtvis kommer vi ta det stegvis och lugnt och sansat. Första gångerna på neutral plats med mera. Det här kommer att gå bra.

 

Det ska bli skönt att ta det här steget. Det är dags.