Analytikernas labyrint
Det är med viss förundran jag läser alla analytikers spekulationer om H&M ett av våra största bolag. Eftersom bolaget är ett av mina innehav är jag självklart mer uppmärksam när det skrivs om dem. Men även om jag inte hade ägt dem så är min känsla omkring rubriken på inlägget densamma. Ett annat stort bolag (som jag vill äga men ej gör) som fått väldigt mycket analytiker på sig senaste året är danska Novo Nordisk. Ok, så vad är då min känsla inför dessa analytiker?
Talar vi om H&M så är ju det senast att det blossat upp - inom delar av analytikersfären - om huruvida Stefan Persson med familj ska köpa ut bolaget från börsen; i och med Perssons stora så kallade stödköp av H&M aktier de senaste månaderna; naturligtvis i skenet av att H&M har haft några tuffa år.
Enligt Stefan Olsson, analytiker på Swedbank, skulle ett utköp kunna ge arbetsro för bolaget. Han har till och med räknat på prislappen för detta spekulativa utköp: 225 miljarder.
Även Geoffrey Ruddell med titeln amerikansk stjärnanalytiker på Morgan Stanley har resonerat om denna möjlighet. Ruddell ser dock detta plausibla utköp som mindre rimligt än att i stället ersätta Karl-Johan Persson som VD och de positiva effekter det kan ge för bolaget. Vad ska man tänka om det här egentligen? Familjen Persson och H&M valde att göra en total dementi av "utköp från börsen" spekulationerna via sin informationschef; förmodligen ganska trötta på alla förståsigpåare...
Min reflektion är "Hur långt är egentligen analytiker villiga att gå i sin iver att framstå som analytikernas Nostradamus?" och "Vilka uttalanden och typer av extremanalyser kan proffsanalytiker göra utan att stå till svars för dem?". Många av dessa analytiker är enormt utbildade och kompetenta teoretiker men hur många av dem har någonsin varit i närheten av att starta och framgångsrikt styrt ett eget företag? Skulle de kunna bygga ett företag? Och ännu mer sitta i ledningen för ett multinationellt storföretag typ H&M, där beslut grundas på deras "fantastiska" analyser, och sedan få stå till svars inför marknaden och styrelsen. Hur länge hade många av dessa analytiker klarat sig ute i den bistra företagsverkligheten? Det skulle vara väldigt intressant att se någon adekvat forskning på detta. Hur den nu skulle tagits fram? Lek med tanken att vi kunde gjort ett nära samarbete mellan ex Stefan Olsson och H&Ms operativa ledning. Där Olssons analyser skulle fungera som viktiga sediment i bolagsstyrningen. Undrar om Olsson gjort samma järva analyser då? Och undra hur länge han blivit kvar på H&M om hans analyser visat sig vara helt verklighetsfrämmande? Det är ju sällan alla dessa analyser i efterhand utvärderas ut till allmänheten om sin träffsäkerhet...
För när allt är sagt och gjort så är det visionen och kompetensen inom företagen och marknaden som kommer att avgöra alla företags öden på långsikt. Inte dessa eviga, ibland spretiga och från och till högspekulativa analyser gjorda av (vågar jag skriva) till viss del ansvarslösa analytiker...
Hur känner och tänker ni omkring analytiker och deras analyser av bolag på börsen?
Med vänlig hälsning,
Atlas Investo
