Saknar mina två guldkorn
Jag har ett extra fokus på bloggen och på Atlas Investos när de inte är här. Jag har fokus på kommande inköp, på planen, målen och delmålen. Jag läser så mycket bloggar och artiklar jag kan för att finna inspiration och kunskap. Och när det väl är dags att öppna dörren in till deras förskola så är jag redo. Jag ser direkt deras foton i kapprummet och när jag närmar mig avdelningen hör jag deras glada röster och vet att de snart är i min famn igen. Och just där när de kommer springande rakt mot mig så är jag lycklig! Just då är jag hel igen. De är två lyktor i mörkret och de kommer vara två av faktorerna som kraftfullt leder mig in i ljuset igen.
Hur har egentligen min förmåga varit då? Att hantera en riktig prövning? Svaret på det är att jag fortfarande är här! Att jag älskar och tar hand om mina barn av hela mitt hjärta. Att jag fortfarande fokuserar vidare på Atlas Investo och min ekonomiska utveckling. Att jag sköter mitt jobb och gör det med glädje. Att jag accepterar att det som var kommer aldrig tillbaka och att den väg jag går på leder mot en annan framtid än jag tidigare trodde. Och jag tror att jag har verktygen för att reda ut det här! Och att jag kommer göra den nya framtiden till något bra dessutom. Det tackar jag bland annat mina föräldrar för och kan bara än en gång konstatera att deras ibland hårda men kärleksfulla skola fyllt min ryggsäck med redskap för att hantera en svår prövning. Det stärker mig att det är så. Det ger mig hopp och tro på morgondagen.
Imorgon ska jag äntligen hämta er. Vi ses snart mina älsklingar.
En lite ensam,
Atlas Investo