atlasinvesto.blogg.se

 

Jag undrar om privatekonomiska rådgivare gått en särskild utbildning (en allmän internkurs som varje bank verkar ge) för hur de ska prata ekonomi med oss Svenssons? De vill cementera ord som: risk contra säkerhet, diversifiera framför fokusera, lägg inte alla ägg i samma korg, aktier är farligare än fonder, här är vår banks fondutbud vi utgår från detta när vi pratar om ditt sparande (läs "så vi tjänar på dyra fondavgifter") listan kan göras lång. Generellt pratar de också mer om sparande än investeringar. De ser inte på privatekonomi som på företagande. Varför? De flesta privatekonomiska rådgivare på bankerna sitter troligtvis inte på några större finansiella förmögenheter (för då hade de inte suttit med det jobbet) eller kunskap om företagande och entreprenörskap. De är utbildade att säga resonera som banken vill för att banken i grunden ska kunna tjäna pengar på olika avgifter för koncept den tagit fram. Efter att de spridit sina obligatoriska och standardiserade privatekonomiska rådgivning är det meningen att vi ska känna oss trygga och nöjda, börja vårt sparande och sedan håller oss borta så att de kan tjäna pengar på oss. Ja...vid det här laget förstår ni min syn på dessa ganska hopplösa rådgivare... Om man vill investera pengar så är det fel håll att titta mot. Tror jag. Så vad är det jag menar då? Låt mig gå igenom några av bankens rådgivningsfilosofier.

 

Ta det här med att vara så oerhört rädd för dramatisk värdeminskning av sitt sparkapital, alltså risken med aktier vid ex en eventuell börskrasch. De stora investmentbolagen pratar sällan om rädsla för börskrascher (eller så har jag missat det). Varför? Därför att investmentbolag har ju investerat i bolag (aktier) som de tror på oavsett om börsen dyker eller lyfter. Att en aktie dyker är inte detsamma som att ett bolag går i konkurs. Men visst om man inte förstår att detta är en naturlig del i en akties liv och börsens - börspsykologi - så verkar det hotfullt med aktier och krascher och det vet bankerna om att vi känner. Men vad de inte upplyser om är att det ska mycket till för att ett bra välskött bolag ska gå i konkurs. Ungefär som att vi helt plötsligt över en natt skulle sluta lyssna på genuint bra musik. Bra musik kommer alltid fungera. Abba, Elvis och Frank Sinatra kommer spelas och säljer oavsett konjunktur. Det kan komma ny bra musik men den gamla musiken kommer inte att tystna för det. Det kallas för kvalité. 

 

En annan sak är det här med diversifiering och undvika att lägga alla ägg i samma korg predikan - bankernas förkärlek till fonder, men sällan indexfonder av någon konstig anledning... Jag tänker så här. Varje bolag har en affärsidé. Ta McDonalds till exempel. Sälja Big Macs med tillbehör till ett relativt lågt pris och som levereras snabbt. Hur diversifierat är det? Tjänar de på sin verksamhet? Absolut. Coca cola likadant. Eller massvis av andra kända företag. Om vi tittar på ett Investmentbolag har de sällan en enormt diversifierad portfölj. Ofta mellan 7-20 bolag - och då oftare 7-12 bolag än 14 och uppåt. Investmentbolag verkar inte bygga sin verksamhet på extrem diversifiering utan snarare på icke spekulativa och fokuserade investeringar - trots risker och börskrascher. Man kan säga att allt företagande egentligen handlar om att satsa på några kärnområden, thats it! Att bygga en förmögenhet handlar i väldigt många fall om att kunna ett område bra, investera i detta och sedan försöka skapa en god avkastning. Det kallas för kompetens. Det här har jag kommit i kontakt med på nära håll. 

 

Om man vill trygga sitt kapital - spara det - så kanske bankens rådgivare kan hjälpa en. Vill man investera sitt kapital så tror inte jag att bankens rådgivare är till mycket hjälp. De fungerar mer som en nappflaska åt vårt sparade kapital. Ofta är det vi själva som blir mjölkade av bankens ekonomiska rådgivning. Vilket är helt naturligt och inget ont i sig. Banken är ju ett företag som grundar sin egna verksamhet på helt andra ekonomiska idéer än vad deras rådgivare lär ut till oss.

 

Nej jag tittar som sagt mycket mer på Investmentbolagens kapitaliseringsfilosofi. Typ Investors. Enkelt uttryckt verkar deras ekvation för framgångsrik business vara:

 

investera kapital + fokusera portfölj + långsiktighet = avkastning

 

Därför fortsätter jag att investera i mina 6 kärnbolag (varav ett är ett investmentbolag, som ju i sig är investerat i ytterligare några andra bolag), som över tid förhoppningsvis kommer att skapa god avkastning. Det kommer troligtvis komma en och annan börskrasch på vägen men så länge investmentbolagen inte säljer av sina innehav, McDonalds går i konkurs eller Coca Cola blir en helt bortglömd aktör inom sin bransch känner jag mig relativt trygg och säker. I alla fall så säker man kan vara om man vill ha avkastning på sitt kapital. För precis som varje företagare vet så måste man skjuta till kapital och investeringar om man vill skörda ekonomisk framgång för en idé, vara eller tjänst. Men finns det kvalité och kompetens så är allt möjligt.

 

Det finns ett mytomspunnet uttryck som lyder att "Har du hört något tillräckligt många gånger så tror man det är sant." Beroende på var i samhället vi befinner oss så tror jag det ligger mycket i det uttrycket. De som är framgångsrika berättar om att det går och vad som går. Vilket leder i en riktning. De som inte är framgångsrika fastnar i berättelser om vad som inte går, vad man inte ska göra. Vilket leder i en helt annan riktning. Detta innebär också att det är den stora massan som riskerar att fortsätta i ekorrhjulet medan de med visioner skapar kapital och blir rikare och rikare på samma massas brist på, eller tilltro på sig själva.

 

Vi är skapare av vårt eget paradis. Det är upp till oss själva. Både när det gäller ekonomi men självklart också på andra viktigare områden så som hälsa och lycka. Det finns nog ingen annan väg - även om det vore skönt ibland med rådgivare som kunde säga vad vi ska göra för att finna en rak och trygg väg till paradiset.

 

Vad tror ni?