atlasinvesto.blogg.se

 

"He named me Malala" är en dokumentär från 2015 av Davis Guggenheim. Filmen berättar hur den här extraordinära unga kvinnan blev den hon är. Driven, ambitiös, empatisk, vältalig och fylld av hopp om att en röst kan förändra världen. 

 

Jag tror det kan vara svårt att riktigt förstå hur en människa som Malala kan skapas. Filmen visar på ett djupsinnigt sätt hur en mix av faktorer vid rätt tillfälle kan skapa magi. En godhjärtat och trygg moder, en klok filosofisk lärare till fader, och ett land fyllt av urgamla traditioner skulpterar successivt ut en fantastisk flicka som verkar vara född till stordåd. I filmen växer egenskaper och insikter så som förståelse, förlåtelse, mod, passion, kärlek, livsvilja och blodsband djupare än Grand Canyon fram. Vi får se legenden som ger Malala hennes namn. Vi får se hur starka och goda föräldrar skapar en dotter av diamant genom sitt sätt att älska, stötta och uppmuntra henne.

 

Att ha civilkurage i ett land som Pakistan är förenat med liv och död. Att se en liten flicka ställa sig upp mot gamla värderingar och göra det med ett sådant mod är helt underbart att se. När Malala helt makabert blir skjuten i huvudet av en anhängare till den brutala grupp av män som försöker komma till makten inser man verkligen vilken lyxvara det är att ha vuxit upp i Sverige.

 

När Malala tillslut vaknar upp på sjukhuset har hon bara en fråga: Var är min pappa? Hon somnar in igen och varje gång hon kommer till medvetande ställer hon samma fråga: Var är min pappa? Skjuten och svårt skadad, borde Malala vara rädd för hur många saker som helst gällande sin akuta livssituation, men det visar sig att Malala inte sätter sig själv i första rum. Nej Malala var orolig för att man dödat hennes älskade pappa, hennes största lärare.  

   Hade den funnits och hade det funnits möjlighet att gå i Malalas föräldrars kurs "Hur man fostrar ett barn" så borde den vara obligatorisk för alla blivande mammor och pappor.

 

På regissörens nästan provocerande fråga om inte föräldrarna och främst pappan tvingat Malala in i den roll hon valt ler hon varmt och svarar lugnt (jag parafraserar fritt från minnet men det var något i stil med): No, he only gave me my name. The person Malala, the choice I do, is only me.

 

Malala lär oss att det är genom kärlek, förlåtelse och insikter om vad som är viktigt som vi kan nå förändringar. Glömde jag att säga att hon inte för en sekund känt hat eller dömer den person som sköt henne? Nej honom förlät Malala så fort hon vaknade på sjukhuset. Vilken underbar människa! Jag är hennes ödmjuke lärljunge. Har ni inte sett dokumentären om Malala har ni en fantastisk film om vad verklig humanism innebär. Malala är en människornas människa och en fantastisk lärare i konsten att vara människa.