Framgång är något du attraherar inte jagar!
Ditt arbete kan försörja dig, men det är genom hårt arbete på din personliga utveckling som du kan skapa dig en förmögenhet!
Jag arbetar inom kommunen som lärare. Ett yrke som enligt en enad kår är alldeles för lågavlönat. Många är de lärare som monotont argumenterar för högre löner eller tjatar om orättvisa löner inom läraryrket.
När så regeringen genom "lärarlönelyftet" beslutar om att höja lönen med 2500-3000kr för de lärare som gör ett bra jobb och som är goda ambassadörer för yrket, då går facket OCH samma skrikande lärare bananas! Nu skriker dessa lärare på nytt ord som "orättvisor" och risk för A och B lag (som om det inte redan fanns) i sin mun och många av lärarna hotar med att säga upp sig för att man inte fått ta del av regeringens satsning på löneökning.
Stämningen och tonen börjar bli hätsk ute i skolorna vilket även synts i ett antal artiklar i media och frustrationen är märkbar. Min undran är om alla dessa som skriker egentligen är värda någon löneökning? Diskvalificerar de inte sig själva genom att visa på den här tråkiga sidan? Har man tid att skrika och lägga ner energi på detta evinnerliga tjat om lönen så är man kanske inte heller i den där gruppen av "goda ambassadörer för läraryrket"? Att du är lärare innebär ju faktiskt inte att du per automotik gör ett jättebra jobb - hur viktigt du än tycker att yrket är!
Personligen har jag inte varit insatt för fem öre i hur det här med lärarlönelyftet fungerat, jag har inte ens vetat om att det pågår någon form av lärarlyftsnomineringar - just nu - ute i skolorna bland skolcheferna. Nej jag har haft fullt upp med pedagogiska planeringar, spännande visioner för min arbetsplats, utmaningar i barngruppen, möjligheter för kompetensutveckling, skapa goda lärandemiljöer, utveckla och hjälpa det enskilda barnet, det kollegiala lärandet, föräldrakontakten med mera. Så mitt i allt det här kommer min chef (skolans rektor) fram och vill prata lite spontant med mig. Det visar sig att han genuint uppskattar mitt engagemang, att jag betyder väldigt mycket för arbetslaget och är en drivande kraft i utvecklingen för skolans verksamhet OCH att han DÄRFÖR vill nominera mig till lärarlönelyftet... Det är nästan komiskt hur livet fungerar ibland. Här är jag, en lärare som inte skriker efter mer lön utan efter mer kompetensutveckling! En lärare som fokuserar på vad jag kan göra bättre - inte för att tjäna mer utan uppnå mer! Och tack vare det här så är jag nu nominerad till lärarlönelyftet! Med chefens ord i ryggsäcken så återgår jag till att göra det jag gör bäst, att fokusera på hur jag kan bli en bättre pedagog, göra ett bättre pedagogiskt arbete, och skapa en kultur på min arbetsplats som kommer föda framgång och utveckling. Jag siktar högt men som jag ser det finns det bara två vägar i livet: utveckling eller stagnering.
Och jag börjar ännu mer tro på den gamla principen om att framgång - ekonomisk eller vilken du väljer - inte är något du kan uppnå genom att jaga ifatt den. Nej framgång är något du kommer att attrahera genom den person du eftersträvar att bli! Jag kan bara jobba på och göra mitt bästa. Får jag lönelyft så kommer det ju gynna mitt mål om ekonomisk frihet och byggandet av en magnifik utdelningsmaskin som genererar passiv inkomst.
Hur ser ni på tankarna om "vad är det som skapar framgång i era yrken och i er ekonomi?"
Med vänlig hälsning,
Atlasinvesto
PS jag kommer inom en snar framtid redogöra med bild från mitt avanzakonto hur portföljen ser ut. Jag hoppas också då att ha sprängt 800 000kr vallen!!DS
