Pengar är inte allt
Att riskera förlora allt vi älskar är en känsla ingen är värd att uppleva.
Sedan en lång tid har jag och min älskade kämpat för att hitta tillbaks till varandra igen. Småbarnsåren sliter på en relation likt havet sliter på klipporna. Och även om kärleken till barnen är fantastisk och underbar så har i vårt fall kärleken till varandra försummats genom dessa år. Ersatt av en hel del onödiga diskussioner, trötta kvällar, en kamp att orka med vardagen och föräldraskapet. För oss innebär det att vi glömt bort varandra. Hur vi brukade ta kvällspromenader i solnedgången. Med min hand i hennes. Hur vi brukade gå ut och käka på mysiga restauranger och drömma oss bort över ett glas rött vin. Hur vi satt nära varandra i soffan och somnade tätt intill varandra om kvällarna, ofta efter långa härliga samtal om allt möjligt.
Just nu skakar vår relation rejält. Vi har pratat separation. Om vår väg tillsammans har nått sitt slut? Och ikväll lägger vi oss i varsitt rum efter att vi bestämt att vi ska prata ut imorgon. Beslut ska göras. Val om vart vi är på väg ska fattas. Är det vi två tillsamman in i framtiden? Eller slutar allt här?
Vi har två fantastiska barn. Vi bor i ett underbart hus. Vi har fast anställning. Vi har en god ekonomi. Vi fungerar bra tillsammans men har kanske tagit varandra för givet. Och på så sätt förlorat vad det var vi ville med allt det här till att börja med.. Men när jag nu ligger här ensam i mörkret och skriver är det enda jag ser alla underbara stunder vi haft tillsammans. Som en vacker film spelas stunderna upp i mitt hjärta och själ. Och jag vet det jag alltid egentligen vetat. Att hon är det bästa jag haft. Att jag älskar henne. Mer än alla stjärnor i universum. Ingen "pengamaskin" i världen kan rädda mig. Bara hennes kärlek. Att hon fortfarande älskar mig. Varför ser man allt så tydligt nu när man riskerar att förlora det?
Jag bryr mig inte om Trump eller Clinton vinner. Om vintern blir kall och lång. Eller om jobbet fortsätter att vara extra krävande. Nej allt jag bryr mig om är att kvinnan jag kanske för sent insett att jag älskar, mamman till mina två älsklingar, imorgon när vi ska pratar insett att hon fortfarande älskar mig också! Att hon med sina vackra mörka ögon ser på mig och vill att det är vi två. Och att vår väg inte är slut.
Jag ska göra vad jag kan för att reda ut det här. Jag ville inte bilda familj för att förlora henne. God natt min älskade. Gud vad jag har saknat dig. Låt det inte vara för sent. Låt oss finna vår väg igen.
En mycket orolig,
Atlas Investo
