atlasinvesto.blogg.se

Det kommer att bli en ny utmaning att hantera min nya livssituation. Flyttade i dagarna in i min nya lägenhet. Det blir väldigt påtagligt att jag nu är ensam igen. När barnen är nattade sitter där inte längre någon i soffan och väntar på mig. Men att acceptera mitt öde är ett måste. Rent ekonomiskt kommer jag troligtvis att bli starkare. Detta dels på grund av försäljningen av huset där vi (troligtvis enligt mäklaren) kommer att gå hyfsat plus. Men också då det inte längre kommer oväntade eller väntade utgifter som det många gånger gör med ett hus. En tredje faktor är att nu behöver jag inte förhålla mig till någon annans önskan om weekends på Spa, utlandsresor, hyra stuga på sommaren, plötsliga infall att handla exempelvis en ny bil (gärna med ett billån) och andra oekonomiska utlägg som i för stor mängd sliter ner en ekonomi snarare än bygger upp den. Det är väl den enda trösten i allt det här, att ekonomin och pengamaskinen än mer ligger i mitt eget öde. Likväl bara en liten tröst då jag hellre hade haft mitt gamla liv tillbaka..

I ett läge som detta har min plan för att bygga en "pengamaskin" faktiskt varit en etablerad grundtrygghet. Den ger mig något att hålla fast vid. Ett högre syfte liksom. En konstant lika orubblig som solen på himlen. Tillsammans med barnen (en annan konstant) leder den mig - drar mig om än motvilligt - mot min nya framtid och genom sorgen av det som gått förlorat.

Castellum har köpts in och för den sista månadslönen siktar jag på att köpa ytterligare av SHB. Portföljen ligger just nu upp drygt 10 % för 2016 vilket är 3 % mer än planen för den årliga tillväxten. Också ett bevis för planens stryka då den slår OMXS30 med över 8 %.

Med detta sagt drar det snart ihop sig för att summera 2016. Det har varit ett tufft år och det kommer sätta djupa sår i mig. Men likt X-Mens Wolverine ska jag läka mina sår, knyta nävarna och gå stark ur det här. Min psykolog frågade mig: om du hade allt så som du önskade dig -när du hade din sambo och ditt hus, din familj så som du drömde om - hur är du då som person? Vad gör du? Beskriv dig i det läget? Jag funderade en kort stund och började sedan att se den jag är (om jag inte vore i sorg över min sambos val av att gå vidare utan mig): då är jag driven, målmedveten, handlingskraftig, livsbejakande, en engagerad och bra pappa till min barn, gladlynt, optimistisk, kärleksfull. När jag hörde mig själv säga detta insåg jag att det är just dessa egenskaper som kommer läka mina sår, sätta mitt nya segel mot framtiden, och på nytt bygga en hoppfull vardag som är värd att kämpa för. Det är dessa egenskaper som successivt kommer att fasa ut sorgen och gradvis balansera upp mig så att jag än en gång kommer se glädjen i livet och ge mig min livskraft tillbaka. 

Med vänlig hälsning,

Atlas Investo